Triton01.jpg (19926 bytes)  

LÄCKSÖKNING VAD ÄR DET ?

SVAR PÅ FRÅGAN   

"VAR LÄCKER DET" ?

 
LÄCKSÖKNING vilket innebär att vi skall lokalisera var ett läckageställe finns. Vi kan inte mäta läckagets storlek med någon större precision utan de mått vi får är alltid ungefärliga.

LÄCKSÖKNING

Var läcker det ?

Detta är ingen JA/NEJ-fråga

Det är av yttersta vikt att man klargör vad man avser att åstadkomma. Givetvis kan kombinationer förekomma mellan de angivna rubriceringarna. När en provtryckning genomförs är det vanligt att en kombination med tätkontroll finns med. Dock måste man vid mätmetodvalet isolera rubriceringarna, för att "rätt" metod skall kunna väljas. En annan vanlig kombination är provtryckning och läcksökning. Med kombination menas härvid att bägge rubrikerna utförs samtidigt. Vad gäller kombinationen tätkontroll och läcksökning kan sägas att den aldrig utförs samtidigt. Här görs först en tätkontroll och om resultatet visar att provobjektet inte innehåller tätkravet utförs en läcksökning för att fastställa läckagestället.

LÄCKSÖKNING tillgrips när man vid tätkontroll funnit att provobjektet inte möter det uppställda kravet. Vi vet nu att det finns en läcka och vår uppgift är nu att lokalisera läckagestället. För att kunna göra detta tillgriper vi läcksökning. Detta innebär inte att vi mäter läckans storlek utan enbart fastställer läckagestället. Olika metoder används och den absolut vanligaste är bubbeltekniken. Dvs man trycksätter objektet och sänker det i vatten varvid man sedan kan observera var bubblorna kommer. Det är i många fall den lämpligaste metoden. Emellertid måste det påpekas att kapillärkraften kommer att dra in vattnet i porositeterna och tiden för den första luftbubblan att bli synlig kan vara lång. Efter att den första bubblan har släppt kan mellanrummet mellan de följande bubblorna kan vara ner till en sekund. Långa hålltider måste därför införas.  

En annan vanlig metod som inte heller den kan användas för att hitta små läckor är "såpvattenmetoden". Här kan gasen diffundera genom såpan snabbare än tätkravet. Det vanligaste problemet med såpvattenmetoden är annars att man hittar de små men missar de stora läckorna då den utläckande gasen blåser bort såpvattnet från läckagestället. Här är det viktigt att så långt möjligt använda sig av den enklaste metoden. Använd hellre en pensel med långa borst och förvara såpvätskan i en burk. För penseln över det potentiella läckagestället indränkt med såpa och låt borsten ligga plant mot ytan. I händelse av ett stort läckage kommer nu borsten att lyfta sig och vi ser läckan. Om däremot en sprayflaska används kommer vi med stor sannolikhet att missa läckagestället. Vi kallar denna metod litet vårdslöst för "såpvattenmetoden". Det bör tilläggas att såpa inte får användas på t.ex. syrgasledningar på grund av explosionsrisk. Inte heller bör man använda såpa på vissa plaster då mjukgöraren i plasten kan lösas av såpan. Vi bör så långt möjligt använda oss av lämplig för ändamålet framtagen bubbelvätska klassad enligt någon lämplig standard t.ex. ASME.

En annan metod är att använda sig av någon spårgas och med ett snifferinstrument söka upp läckan då den ökade koncentrationen kan detekteras. Vid läcksökning med spårgasinstrument kan man erhålla en signal proportionell till utläckande gasmängd, eller snarare den mängd man samlar in. Vid läcksökning är det rekommenderat att känsligheten är 100 gånger högre än den läcka man söker. I sammanhanget anförs ofta att det bästa är att använda en masspektrometer för helium för den högsta känsligheten. Det är möjligt att den bästa metoden är just denna. Dock måste framhållas att känsligheten in är den högsta, långt känsligare är t.ex. spårgasdetektorer för freoner eller vätgas. Ett annat vanligt påstående är att helium läcker så snabbt genom ett hål att det är den bästa gasen att använda. Inte heller detta är sant då t.ex. luft läcker snabbare genom ett hål än helium.

En vanligt förekommande metod att finna läckor är att använda en ultraljuddetektor. Här är det viktigt att komma ihåg att vi måste ha ett högt lufttryck för att den utläckande gasmängden skall kunna ge upphov till något ljud. Energimängden innehållen i den komprimerade gasen kommer att ge upphov till bland annat ultraljud då trycket sjunker, dvs. om det läcker. Oavsett vilken metod man väljer är det viktigt att den kan på något sätt kalibreras. För att kunna genomför en korrekt och tillförlitlig provtryckning, tätkontroll eller läcksökning är det viktigt att man tillgodogjort sig av den information som finns tillgänglig i form av kurser.

VATTENBALJA
Den vanligast förekommande läcksökningsmetoden är nog "VATTENBALJAN". Detta innebär att produkten som skall kontrolleras trycksätts och sänks ned i en vattenbalja. Här är nog det vanligaste exemplet läcksökning av innerslangar för däck. För detta ändamål är metoden oslagbar. Om provningen används för andra ändamål eller produkter kan det uppstå problem. Om provningen avser att prova ett motorblock vilket är gjutet så kan det uppstå svårigheter att detektera en eventuell läcka. Detta i huvudsak beroende på att vattnet tränger in i porerna på grund av kapillärverkan och på detta sätt omöjliggör för luften att tränga ut. Vattnet impregnerar produkten under provtillfället och senare när oljan i motorn trycksätts kommer den att tränga ut vattnet och vår läcka blir en reklamation. Vid provning av gjutna eller mer tjockväggiga provobjekt (tjockväggig kan en produkt vara om godset är mer än två mm) måste en trycksättningstid införas innan objektet nedsänkes i vattnet.

Ett annat vanligt förekommande uttrycksätt i samband med provningen är att man anger provtidens längd. Så förekommer det ofta att man anger att ingen luftbubbla tillåts komma inom 10 sekunder. Detta innebär med nödvändighet att man accepterar ett läckage av en luftbubbla var elfte sekund. Omräknat innebär det att läckaget är  5 kubikmillimeter per sekund. I värsta fall (som dessvärre är alltför vanligen förekommande) kommer vattnet att täppa igen hålet för luften och lufttrycket måste först pressa ut vattnet ur hålet eller poren innan en luftbubbla kan observeras. Det kan ta flera minuter innan vattnet pressats ut och först därefter kan vi observera luftbubblor. Dessa kan nu komma med ett intervall på en bubbla per sekund. Detta är förklaringen till att så många produkter läcker ute hos kunder trots att man hävdar från tillverkaren att den är provad.

Om man i stället för vatten använder sprit eller aceton kommer kapillärverkan att vara betydligt lägre och vi har undanröjt ett hinder för en noggrann provning. I sprit eller aceton vilka har en mycket lägre ytspänning kan vi dessutom detektera mycket mindre bubblor. Om man använder vätgas istället för luft och sprit i stället för vatten kan vi räkna med att noggrannheten och känsligheten förbättras med upp till 100 gånger. (Det behöver inte tilläggas att på en sådan arbetsplats är rökning förbjuden).

BUBBELVÄTSKA
Bubbelvätska kan i första anblicken tyckas vara ett finare namn på såpvatten. Flera synpunkter kan anföras för att såpvatten inte kan, får eller är lämpligt att använda. Bubbelvätskan kan använd på vissa material ge upphov till sprickbildning. Krav kan här resas att bubbelvätskan är certifierad enligt ASME. Läcksökning på vissa plaster kan ge upphov till att mjukgöraren i plasten dras ut ur materialet och leder till att man får längsgående sprickor. Läcksökning av telekabel har skett med liknade såpa och flera hundratals kilometer av telekabel har blivit uppgrävd och utbytt på grund av missriktad sparsamhet alternativt bristande kunskap.

I många fall har man funnit att såpa har en igensättande effekt som klistrar ihop hål. Senare kan såpan lösas av innehållet i objektet och läckaget är ett faktum.

Läcksökning på vissa gaser med såpa har lett till att läckage inte har blivit upptäckta beroende på att gasen i fråga har diffunderat genom såpbubblan.

Av säkerhetsskäl måste anföras att såpa i kombination med syre ger upphov till en oönskad explosionsrisk. Detta har också hänt bland annat på sjukhus där läcksökning av syrgasarmatur skett med detta resultat. Ingen har dött men personskador har förekommit.

Bubbelvätska finns utvecklad av några få bolag helt anpassad för läcksökning. Nu kommer nästa svårighet då det gäller handhavandet. Det är viktigt att applicera bubbelvätskan på ett lämpligt sätt. De behändiga sprayburkarna i all ära, men det bästa som kan sägas om dom är att dom är behändiga. Då det gäller att applicera bubbelvätska med hjälp av sprayburk föreligger en stor risk att man inte hittar de stora läckorna därför att luften blåser bort vätskehinnan innan man hinner observera det. Däremot finner man de mindre läckorna. För att få bästa resultatet med läcksökning med bubbelvätska rekommenderas att man använder en vanlig burk för bubbelvätskan och applicerar den med en bred långskaftad radiatorpensel. Om penseln förs över ytan med borsten liggande ned kan man observera de stora läckställena genom att borsten reser sig eller att luftbubblorna skapas i borstens borst. Den kvarlämnade filmen av bubbelvätska på objektets yta ger oss möjligheten att observera även de mindre läckorna.

I samband med läcksökning av större kärl används ofta vad som kallas en vakuumlåda. Lådan är tillverkad av plexiglas och har en gummilist som avtätar mot kärlväggen. Bubbelvätska appliceras på ytan och vakuumlådan sätts på plats och vakuumsätts. Operatören observerar eventuella läckage genom plexiglaset. Här finns en stor risk att de stora läckorna kan tillåtas passera med de mindre läckorna hittas.

Om läcksökning görs på komponenter för kylindustribruk kan det mycket väl hända att det finns läckor som inte observeras. Läckstorleken vi i detta sammanhang letar efter är mycket mindre än vad metoden kan detektera.

LYSSNING
Vid läcktillfället kommer energi att överföras från kompressionsenergi till ljud. Genom att använda ett stetoskop eller annan mikrofon kan ljudet registreras och detta tas till intäkt för förekomsten av ett läckage. Det ljud som uppkommer ligger till stora delar utanför det ljudomfång som örat kan uppfatta. Största delen ligger inom området för ultraljud. Särskilda detektorer för ultraljud finns på marknaden. Dessa är lämpliga om det förekommer större energimängder som kan ge upphov till genererandet av ultraljud. Skrämmande nog förekommer det alltför många och alltför okunniga säljare som talar sig varma för ultraljuddetektorer som kan finna de allra minsta läckorna enkelt och säkert. Hålgeometrin ger också upphov till störning eller dämpning av ljudet beroende på från vilket håll det är trycksatt (även om naturligtvis läckaget är av samma storlek).

En stor fördel med ultraljuddetektorn är att den kan användas på helt trycklösa objekt. Detta under förutsättning att en ultraljudsändare kan placeras på andra sidan kärlväggen. Här finns en dämpande effekt i godstjockleken som verkar begränsande på känsligheten. Utmärkta exempel där metoden är lämplig är läckage genom dörrspringor på bilar eller inom byggindustrin.

SPÅRGASDETEKTORER
En stor grupp inom läcksökningsområdet kan utföras med hjälp av sniffning av en gas som avviker från luften. Sammanfattningsnamnet på dessa gaser blir "spårgaser". Olika spårgasinstrument är olika lämpliga för olika typer av spårgaser. Vi skall gå igenom mätprinciperna för några olika typer av spårgasinstrument.

Gasollåga freoner, Varmtrådsinstrument, IR-detektorer, Termisk konduktivitet, Photojoniseringsinstrument, Masspektrometern