Triton01.jpg (19926 bytes)

TÄTKONTROLL   - VAD ÄR DET ?

SVAR PÅ FRÅGAN  
"HUR MYCKET LÄCKER DET" ?
 

TÄTKONTROLL vilket är att betrakta som en provning där vi får svar på frågan:

 
Hur mycket läcker objektet?
Läcker det mer eller mindre än det satta tätkravet?
JA eller NEJ

För att kunna mäta läckagestorleken är man hänvisad till metoder som är att betrakta som tätkontrollmetoder. Metoder som används för detta är nu inte enbart en fråga om instrumenttyp, instrumentens upplösning eller noggrannhet utan mer en fråga om korrekt val av metod för varje typ av provobjekt med hänsyn taget till tätkrav och provobjektets möjlighet att bli kontrollerad. Avtätningsdornens utformning och en korrekt kalibrering är ytterligare faktorer som inverkar för en korrekt bestämning av läckagestorleken. Till största delen av all förekommandet tätkontroll kan man använda sig av tryckmätande metoder. Detta kan göras antingen genom att mäta tryckförändringar i en mätkammare eller genom en tryckfallsmätning i provobjektet eller tryckökning om man väljer att använda sig av vakuum. I varje instrument för tryckmätning är val av ingående komponenter av största betydelse som direkt inverkar på mätresultatet. Svårigheten för slutanvändaren att avgöra om instrumentet är konstruerat på ett sådant sätt att mätresultaten är optimala eller om instrumentet enbart har kosmetiska fördelar kan inte underskattas. Ofta är försäljningsargumenten inte förenliga med den tekniska verkligheten och här är slutanvändarens egen kunskap av vital betydelse.

För att kunna genomföra en tätkontroll måste man fastställa ett TÄTKRAV och här måste vi titta in något på de fysikaliska storheter som kan tänkas påverka tätkravets storlek. Att det är av vikt att fastställa vilket media som objektet skall vara "tätt" för är uppenbart. Så läcker t.ex. en olja långsammare genom ett hål än vad bensin gör. En skillnad mellan t.ex. kallt vatten och kokande vatten kan alla inse föreligga. Att påstå att inget vatten tillåts läcka ut innebär i de flesta fall att man accepterar avdunstning. Liknande jämförelser ger snart vid handen att det är av vikt att fastställa vad man avser inte bara i allmänna ordalag, utan vi måste ge ett värde. Att sedan vätskans läckagehastighet genom en given hålstorlek i ett material skiljer sig från ett annat material gör inte problematiken mindre. Ingående parametrar för att kunna fastställa tätkravet är: vätska, vätsketemperatur, vätsketryck, material, materialtjocklek samt mätmedia och mätmediatryck. Tätkravet kan då bestämmas som: maximalt tillåtet flöde vid ett givet tryck och given temperatur. Att påstå att något skall vara tätt, absolut tätt, gastätt eller vätsketätt är kanske tillräckligt i populär mening men att påstå detta i teknisk mening är helt omöjligt.

KALIBRERING.
Alla mätinstrument måste ha en fullgod kalibrering. Här utgör inte tätkontrollinstrument något undantag. Man kan dock förledas att tro att så är fallet då man observerar att flera leverantörer inte har kalibreringsmöjligheter inbyggda i sina instrument. Det är här också på sin plats att konstatera att även köparen har ansvar för att instrumentet kan och skall kalibreras.

Alla instrument skall, för att kunna kallas instrument , ha en kalibrerad läcka inkluderad i systemet. Denna läcka kan vara en så kallad sintrad läcka eller en ställbar läcka t.ex. en nålventil. Först måste vi konstatera att så kallade mastersdetaljer helt borde försvinna ur användning då dom till nästan till hundra procent visat sig vara fullständigt opålitliga. Sintrade standardläckor är svåra att få i exakt den storlek man önskar och dessutom har dom en benägenhet att sätta igen sig med tiden. Därför är alltid en ställbar läcka att föredra.

Enklaste sättet att kalibrera på ett tillfredställande sätt är att använda sig av en i tätkontrollinstrumentet inbyggd nålventil över en avstängningsventil. Storleken på läckan inställs enklast med en volymmätning under viss tid. Justering av nålventilen görs så att storleken på flödet överensstämmer med det satta tätkravet på produkten som skall kontrolleras. Då storleken på nålventilen inställs kan man ha ett provobjekt i ev. fixtur utan att byta mellan varje operation.

Då läckstorleken är kalibrerad måste man byta provobjekt. Nu är det viktigt att provobjektet kommer till fixturen på samma sätt som vid normal produktion. Provobjektet skall nu vid läckan frånslagen ge en tätsignal och med läckan tillslagen läcksignal. Det kan inte nog tydligt framhållas hur viktigt det är att provobjektet måste bytas mellan varje prov. Varje provobjekt är en individ och efter en trycksättning ändras förutsättningarna.

Vid kalibreringen är det ytterst viktigt att förutom instrumentet också verktygen, fixturen, referensvolymen och de allmänna förutsättningarna t.ex. påföringsluften ingår i kalibreringen.

Det är slutligen på sin plats att varna för att använda tabeller eller diagram för kalibrering. Detta är emellertid fortfarande vanligt och det finns leverantörer som i sina instruktioner anger detta som ett kalibreringsförfarande.

Än värre är det att förlita sig på de kalibreringsinstruktioner som beskriver hur man introducerar kalibreringsläcka i stället för ett provobjekt. Det är inte ovanligt att man på detta sätt erhåller ett mätfel på upp till tio gånger. Det är dessvärre alltid så att felet leder till att man släpper igenom fler läckande produkter.

I allt arbete som rör kontroll kommer vissa kvalitetsaspekter in. Varje provning skall kunna dokumenteras och en kalibrering skall kunna styrkas mot givna nor-maler med spårbarhet. Detta bör också gälla vid tätkontroll och läcksökning. Dock förekommer att man ser tätkontrollinstrument och tätkontrollanläggningar som inte är kalibrerbara. Det är ett måste att varje instrument är försedd med en kalibreringsläcka och att ett kalibreringsförfarande finns angivet. Till vårt stöd har vi här standarden på modet "ISO-9000".